Kanske borde lägga till...

... att eftersom Bordeaux-terminen är över är också den delen i bloggen över. Nu går jag tillbaka till min "pyssel"-blogg igen!

Pizza!

Oliver, mozarella, ruccola och parmesan

Chevre-ost, sparris och serrano-skinka med några valnötter och lite honung


Believe it or not, men jag har aldrig varit något stort fan av pizza. Åt min första pizza när jag var 17 år, och hittills har jag bara provat hawaii och kebab. Inte så normalt kanske men det var något jag hade bestämt mig för när jag var liten att jag inte tyckte om.

Men nu har jag hittat ett alternativ jag tycker är supersmarrigt! Hemgjord pizza! Det var min kära rumskompis Anita i Bordeaux som gjorde den första smarriga skapelsen till mig och äntligen fann jag en pizza som föll mig i smaken!

Smaken blir lite mer sofistikerad och fräsch när man gör dom själv. Alla har väl redan gjort hemgjord pizza förut, det är nog bara jag som är lite efter! Jag kan iaf varmt rekommendera dessa två skapelser!

Sista veckan i mitt kära Bordeaux

Vad tiden har flygit iväg! Sedan jag kom hem har det i stort sett varit full rulle. Jag har passat på att göra allt det där som man tidigare har skjutit upp, men nu var det så skönt att komma hem till sitt eget hem att till och med rensa garderoben kändes jätteroligt!

Sista veckan kom alltså min kära mor och gjorde mig sällskap. Vi hade en intensiv och mycket trevlig vecka ihop med god mat och mycket vin! Vi gjorde dagsutflykter till Arcachon och kollade på (och besteg) den enorma sanddynan Dune de Pilat, vi åkte till Saint Emilion och besökte en vingård där vi fick information om vintillverkning och självklart provsmaka! På lördagen åkte vi till Biarritz och kollade in stranden och staden. Där sov vi också över på ett hotell precis intill flygplatsen, himla smidigt när vi skulle åka hem.

Bordeaux har lämnat många minnen, intryck och erfarenheter. Jag har nog lärt mig mer om mig själv än vad jag lärt mig i skolan på INSEEC! Det häftigaste med att vara utomlands så länge är att man inte är en simpel turist som står utanför och tittar på, man är (om än tillfälligt) en invånare som ingår i samhället och tar del av staden, dess invånare och kulturen. Det är väldigt berikande att få vara det, det tillåter en att se bortom den invanda rutan man lever i hemma. Jag kände att jag hade fastnat i tråkiga och ohälsosamma mönster innan jag åkte och nu kan jag faktiskt säga att jag har lämnat dom bakom mig!

Tack Bordeaux för en fantastisk tid, på återseende!