D-Day och Normandiestränderna

Front-seats, yeah!

Bakom mig ser ni den söta gubben från Japan! Han sa att han hade väntat sedan tidigt på morgonen för att få denna plats på bussen! Sötnos!

Caen Peace Memorial Museum

Hitler med Eiffeltornet i bakgrunden

Inget våld!

Pointe du Hoc. Bara här föll 700 000 ton bomber, därför man kan gå ner i sådana här kratrar som Rickard står i!







Haha! Rickard "drömmer" sig tillbaka!

Minnesmonument på Omaha Beach

Jaa här utspelade sig betydligt mer blodiga strider för länge sedan.



American cemetery Saint-Laurent. Alla gravar står vända mot havet och mot USA.

En lååång vägg med namn över soldater som ännu förblir försvunna i kriget. Deras kroppar har inte gått att hitta.



Otäckt många gravar, otäckt många liv som har gått förlorade...

Men fortfarande finns det dom som minns och som sörjer...

Fin utsikt

Museum på kyrkogården

Juno beach



Vilken dag! Vilken häftig upplevelse. Alarmklockan ringde redan 05.30 för bussen gick 07.00! Resan inkluderade Caen Peace Memorial Museum, Pointe du Hoc, American cemetery Saint-Laurent, Omaha-beach och Juno-beach. Guidningen var både på engelska och franska så jag fick möjlighet att höra all info två gånger!=)

Vi fick (armbågade oss fram och tog) front-seats i bussen som var en riktigt lyxig och skön dubbeldäckare. Bara det är ju en upplevelse! Bredvid oss satt en jättesöt gubbe från Japan som vi pratade med under resan! Han var 11 år när kriget började och hade blivit drabbad på så sätt att brodern hade dött som soldat och de hade fått sitt bostadshus sönderbombat och varit tvungna att fly. Det var första gången sedan dess han vågat sig på att "närma" sig kriget igen.

Vi fick reda på att Amerikanarna hade två stränder; Omaha och Utah, Britterna hade också två stränder; Gold och Sword medan Kanadensarna hade en strand; Juno där soldaterna landsteg längs kustremsan i Normandie för att så småningom vinna andra världskriget.

Jag tyckte Omaha beach och den amerikanska kyrkogården var mäktigast. Det är svårt att förstå att så många liv har gått förlorade i krig. Må vi aldrig få uppleva ett tredje världskrig!

Normandieregionen är annars känt för sina 200 regndagar om året (vilken tur att det inte regna på oss!) och deras äppelodlingar. Det är dock för surt i marken för att man ska kunna äta äpplena, därför gör de alkoholhaltiga äppeldrycker såsom cider och calvados. Det fick vi också lära oss!

Det var en oerhört intressant men intensiv och nästan lite stressig resa! Jag är jättenöjd och nöjdast av dem alla är väl Rickard som är så intresserad av ämnet i fråga!