Passionistan: Hejdå kära Anita!

Nu har min bästis åkt hem! Det var med sorg i hjärtat jag sa hejdå imorse när hon åkte! Anita är en sådan powerwoman som man blir sjukt inspirerad av att vara med! Tänk er själva, doktor, HIV-specialist, jobbar för Läkare Utan Gränser, ska tjänstgöra två år i Myanmar/Burma och dessutom är hon världens gladaste, färgsprakande, snällaste och mest positiva människa! Jag är glad över att ha träffat henne och fått lära känna henne!

För att fira sista kvällen tillsammans ville jag stå för en avskeds-middag! Anita har ju lagat mat åt mig två gånger så det var inte mer än rätt att bjuda tillbaka! Det fick bli den goda klassikern, lax och potatis med kall sås. Alltid en hit!

Dessutom har Anita berättat en historia om en svenska hon jobbade med en gång som alltid bakade bullar utan att någonsin bjuda någon på dom. Satt och smaska på sina bullar för sig själv. Vilken otrevlig svenska, så mitt mission var att reparera detta skadade rykte av den svenska bull-snålheten! Så kanelbullar stod också på kvällsmenyn! Självklart fanns inte alla ingredienser jag behövde i affären, de mest basala man måste ha i bullar; jäst och pärlsocker! Men jag gjorde bullar på bakpulver och med mandelflarn på toppen istället för pärlsocker! De blev faktiskt helt godkända, Anita var helt salig över bullarna! Det var ju det bästa betyget jag kunde få och det som var det viktigaste med kvällen dessutom! Att Anita skulle ha ett fint minne att ta med sig hem! (Självklart fick hon en påse med bullar att ta med sig på resan också!)