Den djävulska kön, vi fick stå i cirka 1 h och 30 min innan vi fick komma in. Denna kö är för dom som redan har biljett, så vi har alltså redans stått o svettats i biljettkön och ändå har vi denna folkmassa framför oss! 
Äntligen inne! Bara en kö kvar; för att få komma in i trädgården! 
Men det var värt allt köande, se bara vad vackert! 
Jag vill också vara kunglig och ha en sådan här fin trädgård, fast det krävdes tydligen 6000 betjänter för att få detta enorma slott att gå runt... 
Vackert vattenspel till vacker barockmusik
Marie-Antoinettes "lilla" lustgård
Framför kärlekskupolen står kärleksparet! 
Rickard visar upp slottet
Den kända Spegelsalen där Versaille-fördraget tecknades efter första världskriget. 
En annan mäktig konstsal
Jaha vad många bilder tänker ni, och ändå är det bara en liten bråkdel av alla vackra bilder vi tog från detta fantastiska slott. Tänk att få åka tillbaka i tiden och vara Marie-Antoinette och spatsera runt i slottet och i den fantastiska trädgården. I trädgården spelade dom lite ljuv barockmusik vilket fyllde en liten känsla av kunglighet.
Vi gick och gick och gick. Fötterna var möra efter att bara ha traskat runt i den gigantiska trädgården (900 hektar stor) och då hade vi slottet kvar! Men alla slottets delar var inte öppet för allmänheten (som tur var)! Vi fick iaf se den mäktiga Spegelsalen, kungens våning, drottningens sovrum och det ena rummet vackrare än det andra. Dessutom gick vi bort till Marie-Antoinettes egna hus med tillhörande trädgård och kollade runt där.
Vi hade jättevarmt och skönt väder. Jackorna som vi hade släpat med oss var helt i onödan. Både jag och Rickard fick bonnbränna, inte hade vi tänkt på att smörja in oss!
På kvällen åt vi middag och drack vin på en italiensk pizzeria precis utanför hotellet. Vi orkade inte gå en meter till efter denna dag! Jättegod mat på en mysig restaurang med trevlig personal!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar